Hem - hannafridh.se

HANNA FRIDH

Hej till er som hittat hit!

Här är det högt till tak, ärligt och hjärtligt. Är man taskig åker man ut. Jag heter Hanna och jag försöker göra mitt bästa, nästan jämt. Det är jag stolt över, men ibland tänker jag att good enough också räcker. Jag fascineras över mötet med människor. Jag diskuterar gärna vitt och brett, försöker vara snäll men har svårt att hålla käften om jag inte håller med om något. Jag backar inte för utmaning. Jag gillar att få feedback, men tar all kritik personligt. Jag har ofta prestationsångest men har aldrig tvivlat på min förmåga om jag vill något tillräckligt mycket. Jag stör mig orimligt mycket på hobby-experter, bitterhet och långsamma människor. Fan vad många jag det blev nu. Så här mycket brukar jag inte tjata.

Välkommen till mig, min ordning i ett fullmatat liv med svettiga träningskläder, spridda tankar och nisch-parfymer. Här får allt och alla plats!”

”Jag säga det till mina klienter och jag säger det det till er:

Det finns ingenting du inte klarar av när du väl bestämt dig för att göra det.

Mindset matters. Glöm aldrig det”

””Jag önskar jag var lika motiverad som du”. Hör det ibland. Blir lika förvånad varje gång någon tror jag har någon slags inre motivation som gör att jag vill springa backintervaller tills låren sprutar av mjölksyra, ha fullspäckade dagar eller gå upp kl 05 varje morgon.

Synonymer till motivation kan vara lust, pepp, inspiration och intresse. Ingenting jag känner en regnig morgon kl 05 i november iaf. Vad jag däremot har, är en dedikation. Ett pannben starkare än min inre latmask, Som jag tränat upp, precis som man tränar en muskel. Att förlita sig på sin motivation är att lägga sig ner när man inte har lust med något. Obs ej att förväxla med att man måste ha en bromspedal och ta det lugnt ibland. När jag kör, kör jag hårt, när jag chillar gör jag prick ingenting.

När man hittat sitt VARFÖR blir det ganska enkelt att snöra på sig skorna och dra ut en tidig morgon med regnet piskande i ansiktet. Jag lovar. Sök efter ditt varför!”

”Tjena träningsbranschen på Instagram!

Tja sponsrade inlägg, billiga proteinpulver och gratisarbeten!

Nu kommer en RANT så läs inte om du blir provocerad. Men jag vill inte ha ett enda mail till med erbjudanden om att få köpa en produkt med rabatt och sedan marknadsföra den, eller att få 12 burkar oklar dryck för att lägga upp 3 inlägg. De här företagen HAR råd att betala för det, om det nu är bra och seriösa företag. Jag jobbar inte gratis, kommer inte göra, och vill inte göra det. Jag jobbar ibland ideellt med saker jag anser skapar värde. T.ex. ungdomsidrott, folkhälsa etc. Men jag kommer aldrig jobba gratis för ett företag som pumpar ut billiga produkter och vill ha spridning. Och jag tycker att vi alla har ett ansvar att granska vårt arbete vad det gäller sociala medier. Jag har inte ett stort konto, och det har aldrig varit min ambition. Då hade jag valt en annan strategi. Jag vill vara stolt i min profession, ärlig och kunna stå rakryggad. Jag vet att det finns människor som ser mig som en informationskälla, och då vill jag kunna stå för allt som står här. Och därför säger jag nej till 99% av allt som mailas till mig.

Det är mitt ansvar!”

”Det är inte så lätt alla gånger att leva upp till förväntningarna. Att vara en skön och avslappnad tjej som äter pizza och godis med gott samvete, men samtidigt ha en kropp som ser hälsosam och vältränad ut. Att vara tillräckligt snabb på milen men samtidigt ha kurvor på rätt ställen. Att ta snygga bilder till instagram men absolut inte uppfattas som självcentrerad. Att vara social och dricka vin på AW men gå upp tidigt dagen efter och få sin träning gjord. Det drabbar mig också att kanske skippa den där glassen för att undvika en grop till i låret. Jag lovar, det gör det.

Det är inte lätt att ha sociala medier som konstant påminner om magrutor, puffiga rumpor och släta lår. Inte för mycket, inte för lite. Man kan inte pleasa alla. Men man kan bli kompis med sig själv. Så att den där pizzan smakar gott och passerar utan dåligt samvete och milen på löpturen kännes starka.

Vad jag ville säga – du är inte ensam.”